Leif Janzon, författare och librettist till
bl.a operan”Batseba” på Kungl Operan

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

En vacker kväll i juli var jag med om en stark upplevelse i Adelsö kyrka, när jag såg teaterföreställningen Kung Ladulås - ett historiskt drama med manus och regi av Beryl Kornhill

Det var en historielektion av en färgstark, passionerad ensemble, en uppvisning av maktspel, politik och svek med kämpande upprorsmän och drottningar som offrades i maktspelet - en medeltida verklighet som faktiskt kändes förunderligt modern. Men framförallt grep det mänskliga i dramat tag i mig - familjedramat med starka känslor mellan en tonårig drottning och Magnus Ladulås - konflikten hos Magnus mellan maktlystnad och dragning till Franciskanerordens fattigdomsideal - och offrandet av sin egen dotter till klostret.

Magnus Ladulås spelades eller snarare förkroppsligades av Carsten Gram - med en passion som fascinerade mig - en helt enkelt imponerande prestation.

Suggestiv medeltida musik band samman scenerna.
Ledmotivet av Beryl Kornhill var gripande.

Jag tycker att Beryl Kornhill har gjort en kulturgärning med denna pjäs, som spelades bara några kvällar i juli och jag har efteråt tänkt att den absolut måste leva vidare och ge nya besökare chansen till en ovanlig och stark teaterupplevelse.

Ingrid Cantwel, tidigare IT ansvarig på
Stockholms universitet

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

"Kung Ladulås" i Adelsö kyrka i Beryl Kornhills regi är en storartad teaterupplevelse och en historielektion, lätt att ta till sig. Tiden flyger iväg trots den hårda kyrkbänken och känslorna pendlar mellan högt och lågt, varmt och kallt.

Extra krydda till det hela skänker det faktum att de flesta skådespelarna är amatörer men (trots mina farhågor) agerar professionellt med väl godkänt. Särskilt måste nämnas Carsten Gram i rollen som Kung Ladulås. Han borrar sig in i rollen och spelar en avsevärd repertoar av, ibland motsägelsefulla, beteenden så trovärdigt att man tror sig ha en äkta Ladulås framför sig. Med sig drar han hela ensemblen i Beryl Kornhills fantastiska tolkning av en svunnen tid. En gripande, rapp, snygg sammanhållen och mycket sevärd föreställning.

Liisa Himanka, Socionom

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

En bra och händelserik skildring av medeltida liv har jag fått se under mitt besök i Sverige. Teaterstycket ”Kung Ladulås” visar mycket åskådligt, hur makt och religion styr människorna.

Den historiska platsen, kyrkan på Adelsö har också gjort
ett starkt intryck på mig. Även skådespelarprestationerna av både professionella och amatörer samt den fina regin gjorde resan till Sverige mödan väl värd.

Klaus Feldkeller, journalist

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Så glad att jag åkte hela vägen ut rån Sollenkroka till Adelsö för att få se den fantastiska uppsättningen
”Kung Ladulås”.

Jag blev starkt påverkad och imponerad av både de professionella skådespelarna och amatörerna. Imponerad av pjäsen, regin, utförandet, ja hela uppsättningen!

Jag kände mig berikad inombords och vill utbrista:
”Säg ja till livets alla möjligheter”.

Susanne Lanefeldt, hälsoinspiratör och TV-kändis

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

En mycket intressant och givande föreställning där engagemang och stort uttryck genomsyrar det hela. Som åskådare får man en mångfacetterad bild av den historiska personen kung Magnus Ladulås. de människor som fanns omkring honom samt den tid han levde i.

Manusförfattaren Beryl Kornhill har lyckats mycket bra med den utmanande uppgiften att levandegöra denna historiska person!

Siri Lundmark, psykolog

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Vad är det som är så bra med spelet ”Kung Ladulås”.
Jag blev så glad och inspirerad så jag såg spelet två gånger.

Spelet handlar om medeltida maktkamp mellan Kung och adelsmän och katolska kyrkan, tidigare maktdominans. Kärlek, ränkspel, svek och mord finns givitvis med. Vanliga fattiga människors livsöde skymtar fram ibland.

De agerande är mycket skickliga och Kung Magnus gestaltas ypperligt av Carsten Gram. Spelet drivs framåt med bra sångtexter och spelskicklighet. Franciskanermunkens och körens partier med skönsång ger en underbar tidskänsla för kyrkorummets tusenåriga historia på platsen där Alsnö hus och Magnus Ladulås i verkligheten närvarade själv på 1280 talet bara 300 meter bakom kyrkan. Hisnande!

Swen Fogelqvist, präst Adelsö-Munsö församling

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Att i ett enkelt kyrkorum skapa ett historiskt skeende, med spänning, realism, intensitet och humor, är en bedrift som Beryl Kornhill lyckats med, och detta med tämligen begränsade resurser!

Genom Beryls mångåriga samlade erfarenhet har hon lockat fram oanade talanger hos flera av ”förstagångsaktörerna”. Särskilt Robert Oberascher i rollen som Johan slog säkert många i publiken med häpnad.

Musik och repliker utgjorde en balanserad organisk enhet.

Carsten Gram som Kung Ladulås, gör en respektingivande insats; han står på scen i stort sett hela tiden, med bibehållen och mycket levande intensitet i både röst och gestaltning!

Det är en ynnest att få uppleva dramat om Manus Ladulås, (som ingen författare tidigare har skrivit om) på den mark, där det en gång tilldrog sig. Det kittlar fantasin!

Eva Udd, sångerska bl.a i Radiokören

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Tidig kväll torsdag den 7 juli 2011.
Trängsel framför kyrkporten till Adelsö kyrka. Förväntan och spänning i luften. Som sig bör inför en förflyttning i tiden, åtta århundraden bakåt i den svenska historien. Men ändå på samma plats som där vi nu står…

Så här i efterhand är jag ännu inte säker på vad som berörde mig mest och gjorde det starkaste intrycket på mig. Beryls förmåga att på ett kreativt sätt knyta samman lokalt ö-engagemang med svensk rikshistoria eller att tillsammans med både amatörer och professionella skådespelare och musiker kunna skapa en dynamisk och sammanhållen helhet, där vars och ens förmåga och gåvor kommer till uttryck på ett gripande sätt, utan att nödvändigtvis behöva stå i bjärt kontrast till varandra? Att arbeta med begränsade resurser och ändå kunna åstadkomma någonting stort och helgjutet – en kulturupplevelse i ordets sanna bemärkelse?

Känslan av intet nytt under solen: människan är sig alltid lik i sin hänsynslösa strävan efter makt och förment säkerhet? Skulden, som alltid förslavar och tynger oss sargade människor till marken? Dissidentens kamp mellan underkastelse och hävdandet av sin egenart – också om priset för den kampen är döden?

Kanske ändå inte det historiska, utan det tidlösa: bilden i dramat av människan som en existentiell och psykologisk varelse, för vilken de eviga frågorna aldrig blir färdigbearbetade.

Varifrån kommer jag och vart är jag på väg?

Hur kan jag förhålla mig öppen till mitt ursprung och min personliga livshistoria, utan att nödvändigtvis vara oföränderligt präglad av den?

På något sätt har det med kärlek att göra. Och med försoning och förlåtelse. ”Ty kärleken är starkare än döden.” Dramats sista replik klingar ännu för mina inre öron upp genom valven i Adelsö kyrka.

Kenneth B. Berger
Präst och psykodramatiker